Idag ska jag gå på mitt första ”möte” på cancerrehab i Helsingborg. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig men jag hoppas på att få nya verktyg att jobba med så jag kan må bättre. Den där krisreaktionen som läkarna pratade om har slagit ner mig med en rak höger! Först nu börjar jag känna, förstå och för första gången börjar jag inse att jag inte klarar det här själv!
 
Jag har aldrig känt mig så här vilsen, ensam och ångestfylld som jag gör nu och det är totalt orimligt att gå och må så här utan professionell hjälp. Detta påverkar allt, så som sömn, hjärna och kropp. Smärtan och de kroppsliga funktionsnedsättningarna är fruktansvärda.
 
Detta måendet har också påverkat min blogg, jag har helt enkelt inte orkat uppdatera. Men jag läser varenda kommentar ni skriver och det värmer att veta att jag inte är ensam även om det känns så just nu.