Idag skulle jag fått cellgifter men när svaren på blodproverna kom visade det sig att mina värden är alldeles för låga, det vill säga ett (ett av flera) värde som normalt ligger på 160 ligger nu på 50. Så jag är extra infektionskänslig just nu och kommer inte få utsätta mig för något som kan äventyra min hälsa. Och ja just det, på tal om infektionskänslighet, jag har fått kraftig urinvägsinfektion på detta också som om allt inte vore spännande nog. Min benmärg har tagit så mycket stryk just nu också att  cellgiftsbehandling inte får ges, så nu får vi se om det ser bättre ut med en veckas vila och det går att ta sista behandlingen nästa vecka istället. Jag kommer däremot att göra strålbehandlingarna som vanligt. 


Allt detta kan ju förklara varför jag mått så himla dåligt de senaste dagarna och varit oändligt trött och varit rejält skakig, tyvärr är det inte många som märker av det då alla fortfarande tycks köra på runt om mig som om jag vore frisk och inte riktigt verkar förstå vad jag går igenom just nu. Jag ser ju inte tillräckligt sjuk ut fast min kropp håller på att trasas sönder inom mig i kampen att slå ut cancern. 


Sen ser man från andra sidan kanske jag själv inte heller har fattat hur sjuk jag egentligen är eftersom jag gjort långt över vad som är lämpligt för mig att göra på det senaste, vilket är typiskt mig om ni frågar någon som känner mig väl. 


Jag hatar verkligen denna jävla cancer och allt skit man får gå igenom och all skit min familj får utstå på grund av den. Den kommer aldrig få vara en del av mig även om den tvingat sig på!